Januariad

Jag är sjuk. Sjukdomen yttrar sig i darrningar, framför allt i darrningar, i ostadig gång och i förlamning och det är därför jag bestämt mig för att ge dig en januariad ritad i krita. Jag måste skynda mig. Darrsjuka händer greppar krampaktigt kritorna, ute ligger vita kalla kvartskristaller och sväller, väntar på det nära förestående jordskalvet.

mosade nagelband

blå druvor

blåtonat näsblod

blå ledband

vinglasets vingel

känner det i lårbenshalsarna

drömmer om att somna

med ögat i halsgropen

med örat mot blånande

nyckelben

I bokhyllan förvarar jag min bågsträng, mitt hästharts, mitt tagelstrå och sågen — innan jag kan påbörja min januariad ritad i krita måste de fästas, jag använder ett foto på mig och ett på dig som klister. Klockan klickar.